Detta är vi!
Hej igen.
Kanske ska börja presentera oss lite för er så att ni vet vm vi är.
Jag heter Mathilda Pettersson men är född som Mathilda Ellefsen men bytte efternamn 2006 när jag gifte mig med min man. Jag är uppväxt på ett lantbruk i en liten ort som heter Kropp som ligger mitt emellan Mörarp, Påarp, Hyllinge och Ödåkra. Grundskolan gick jag först i Mörarps skola men i 7:an fick vi byta skola till Påarps skola. Jag valde att läsa handelsprogrammet i gymnasiet på Nicolaiskolan i Helsingborg. På fritiden sysslade jag mycket med squaredans innan jag träffade min blivande man. Efter gymnasiet fick jag testa på att arbeta i en livsmedelsbutik där jag träffade en kille som heter Pontus. Han var snäll, lite blyg men helt fantastisk tyckte jag. Efter endast ca 3 månader senare flyttade jag in i hans lägenhet i Hyllinge. Efter ytterligare några månader väntade vi vårt första barn. En liten flicka blev det den 23 januari 2004 som fick namnet Emma. Sommaren 2005 fick jag mitt första riktiga arbete som var att gå på ett lager och plocka sportartiklar. Trivdes riktigt bra där. Midsommar 2006 gifte jag och Pontus oss i Västra Broby kyrka med endast våra familjer närvarande. Ett enkelt men vackert bröllop. Den 22 november 2008 föddes vår andra dotter som fick namnet Isabelle men oftast kallas för Bella. Vår efterlängtande son kom inte förrän den 12 december 2010 och fick namnet Alexander men blir kallad för Alex av alla.
20015 blev jag tyvärr arbetslös och då förändrades våra liv enormt. Samma år mister jag min pappa i cancer och gjorde det ännu värre. På hösten blir Alexander dålig och blev helt lealös i bilen med en konstig blick. Blev en tur till akuten och efter många om och men kom de nog fram till att han möjligtvis har epilepsi. Världen bara sjönk för mig. Det blev massor med tester och även en CT-röntgen med en sovande Alexander. Vi fick svaren i november att han lider av frånvaro epilepsi sedan många år tillbaka. Dock har han bara haft många små anfall som vi inte har märk av innan. Så hemskt att veta. Därför är han back i utvecklingen men när han väl fick börja med epilepsi medicinen kom han snabbt framåt i utvecklingen. Nu får han leva med mediciner i resten av sitt liv och även lite mindre skärm tittande. Dock har han fortfarande ca 2 anfall om året men det kan man leva med. Vi har nu börjat bli vana med hans epilepsi och har alltid med oss akutmedicin ifall han får ett större anfall.
Att vi började med att vandra var något som jag och min syster (Johanna) började prata om i början av 2020. Något som vi förverkligade sen på våren. Detta är det bästa som har hänt. Alexander mår mycket bättre ute i friska luften och han tycker att det är så spännande att komma iväg så han nu börjar fråga om nästa vandring. Dessutom längtar han tills vi ska sova i tält. Tjejerna är absolut inte intresserade i att campa men att vara ute en dag i naturen tycker de om, om vi inte går för långt.
Kanske ska börja presentera oss lite för er så att ni vet vm vi är.
Jag heter Mathilda Pettersson men är född som Mathilda Ellefsen men bytte efternamn 2006 när jag gifte mig med min man. Jag är uppväxt på ett lantbruk i en liten ort som heter Kropp som ligger mitt emellan Mörarp, Påarp, Hyllinge och Ödåkra. Grundskolan gick jag först i Mörarps skola men i 7:an fick vi byta skola till Påarps skola. Jag valde att läsa handelsprogrammet i gymnasiet på Nicolaiskolan i Helsingborg. På fritiden sysslade jag mycket med squaredans innan jag träffade min blivande man. Efter gymnasiet fick jag testa på att arbeta i en livsmedelsbutik där jag träffade en kille som heter Pontus. Han var snäll, lite blyg men helt fantastisk tyckte jag. Efter endast ca 3 månader senare flyttade jag in i hans lägenhet i Hyllinge. Efter ytterligare några månader väntade vi vårt första barn. En liten flicka blev det den 23 januari 2004 som fick namnet Emma. Sommaren 2005 fick jag mitt första riktiga arbete som var att gå på ett lager och plocka sportartiklar. Trivdes riktigt bra där. Midsommar 2006 gifte jag och Pontus oss i Västra Broby kyrka med endast våra familjer närvarande. Ett enkelt men vackert bröllop. Den 22 november 2008 föddes vår andra dotter som fick namnet Isabelle men oftast kallas för Bella. Vår efterlängtande son kom inte förrän den 12 december 2010 och fick namnet Alexander men blir kallad för Alex av alla.
20015 blev jag tyvärr arbetslös och då förändrades våra liv enormt. Samma år mister jag min pappa i cancer och gjorde det ännu värre. På hösten blir Alexander dålig och blev helt lealös i bilen med en konstig blick. Blev en tur till akuten och efter många om och men kom de nog fram till att han möjligtvis har epilepsi. Världen bara sjönk för mig. Det blev massor med tester och även en CT-röntgen med en sovande Alexander. Vi fick svaren i november att han lider av frånvaro epilepsi sedan många år tillbaka. Dock har han bara haft många små anfall som vi inte har märk av innan. Så hemskt att veta. Därför är han back i utvecklingen men när han väl fick börja med epilepsi medicinen kom han snabbt framåt i utvecklingen. Nu får han leva med mediciner i resten av sitt liv och även lite mindre skärm tittande. Dock har han fortfarande ca 2 anfall om året men det kan man leva med. Vi har nu börjat bli vana med hans epilepsi och har alltid med oss akutmedicin ifall han får ett större anfall.
Att vi började med att vandra var något som jag och min syster (Johanna) började prata om i början av 2020. Något som vi förverkligade sen på våren. Detta är det bästa som har hänt. Alexander mår mycket bättre ute i friska luften och han tycker att det är så spännande att komma iväg så han nu börjar fråga om nästa vandring. Dessutom längtar han tills vi ska sova i tält. Tjejerna är absolut inte intresserade i att campa men att vara ute en dag i naturen tycker de om, om vi inte går för långt.
Kommentarer
Skicka en kommentar